Livet som student
Om 12 dagar skolas barnen in på dagis. Samtidigt är det dags för mig att börja plugga. Min distanskurs verkar vara borta. Jag skall nu istället bocka av en helfartskurs i min gamla stad (30 mil bort), varav fem veckor praktik och ett examensarbete, samtidigt skall jag också skriva en c-uppsats. Tjoho! Vilket liv jag kommer att ha. Jag tror inte själv på att det här kommer att gå vägen, men om det gör det så har jag en examen till sommaren! Hurra!
Nu är det med andra ord hög tid att:
1. Märka barnens kläder inför dagis.
2. Leta upp litteratur till mina kurser.
3. Börja skriva på min uppsats.
4. Försöka få universitetet att godkänna att jag praktiserar här, och inte 30 mil bort. Dock brukar de inte godkänna praktik utanför egna kommunen. Suck!
5. Köpa en kalender och börja planera mitt nya liv.
Avklarat är i alla fall:
1. Skrivit in mig på kurserna.
2. Sökt CSN-bidrag.
Det här kommer att bli den tuffaste terminen någonsin.
Nu är det med andra ord hög tid att:
1. Märka barnens kläder inför dagis.
2. Leta upp litteratur till mina kurser.
3. Börja skriva på min uppsats.
4. Försöka få universitetet att godkänna att jag praktiserar här, och inte 30 mil bort. Dock brukar de inte godkänna praktik utanför egna kommunen. Suck!
5. Köpa en kalender och börja planera mitt nya liv.
Avklarat är i alla fall:
1. Skrivit in mig på kurserna.
2. Sökt CSN-bidrag.
Det här kommer att bli den tuffaste terminen någonsin.
Varför?
Usch, jag har ingen lust att plugga mer. Jämt krånglar det. Det verkar för sent att få handledning till uppsatsen. Och jag vågar inte driva igenom uppsatsen ensam, även om jag tror mig klara av det. Varför hörde jag bara inte av mig tidigare?
Jag tror dessutom att jag tvingas börja betala av mitt csn om jag inte pluggar den här terminen. Det finns det inte ekonomisk möjlighet till. Suck. Jag får väl skriva uppsatsen utan handledning ändå. Jag har ärligt talat tröttnat, och ångrar att jag läser den här utbildningen. Men med åtta terminen avklarade är det försent att ångra sig. Det får väl gå som det går...
Jag tror dessutom att jag tvingas börja betala av mitt csn om jag inte pluggar den här terminen. Det finns det inte ekonomisk möjlighet till. Suck. Jag får väl skriva uppsatsen utan handledning ändå. Jag har ärligt talat tröttnat, och ångrar att jag läser den här utbildningen. Men med åtta terminen avklarade är det försent att ångra sig. Det får väl gå som det går...
Tillbaks till studierna
Det är hög tid för mig att ta tag i min uppsats. Frågan är bara när det skall hinnas med? Första försöket med uppsatsen gjorde jag för två år sedan. Då fick stora trollet en långvarig halsfluss, och jag var hemma i nästan tre veckor från skolan.
Min andra uppsats skrev jag i våras. Samtidigt var jag hemma 14 dagar/barn för vattkoppor. Av fem veckors uppsatsskrivande vabbade jag alltså fyra veckor. Uppsatsen gick trots det igenom med glans.
Nu är det dags för ett nytt försök. Stressigt och jobbigt, men det skall bli skönt när den är klar.
Dock har jag en rekommendation till er: tänk inte tanken att läsa på Universitetet med mer än ett litet barn om ni kan undvika det. Tiden räcker inte till för att prestera bra.
Min andra uppsats skrev jag i våras. Samtidigt var jag hemma 14 dagar/barn för vattkoppor. Av fem veckors uppsatsskrivande vabbade jag alltså fyra veckor. Uppsatsen gick trots det igenom med glans.
Nu är det dags för ett nytt försök. Stressigt och jobbigt, men det skall bli skönt när den är klar.
Dock har jag en rekommendation till er: tänk inte tanken att läsa på Universitetet med mer än ett litet barn om ni kan undvika det. Tiden räcker inte till för att prestera bra.
Höstmys
Först skall jag ta hand om kvällens diskberg. Sedan är det dags för kaffe och uppsatsskrivande. Precis som det skall vara på hösten. Det skall bli riktigt mysigt (påminn mig om det om en vecka när jag kommer och gnäller över uppsatsen).
