Att ha en 3,5-åring är en utmaning utan dess like. Plötsligt har du en bestämd varelse, där tvåårstrotset kan liknas som en droppe i havet i jämförelse. "Jag måste också få bestämma" sägs det med jämna mellanrum.

3,5-åringen vet vad hen vill. "Nej, inte så. Så här ska det vara" säger hen till småsyskonet. Tillsammans bygger dem upp långa tågbanor och stora lego-zoo. 3,5-åringens lekar är avancerade och noga uttänkta. Leksakerna får liv och egna roller i leken.

Småbarnstiden är över, inga blöjor, nappar eller vagnar. Nu klarar sig 3,5-pruingen ganska bra på egenhand. Hen kan bre smörgåsar, nästan klä på sig, går själv på pottan, öppnar dörren när vi får besök, pratar fint i telefon, spelar datorspel och kan läsa enstaka ord.

Samtidigt är hen liten. Kryper upp i mitt knä. Vill kramas. Vill vara liten. "Nu vill jag sitta i ditt knä. Jag älskar dig, Mamma." Jag ler och hoppas att min lilla 3,5-åring vill vara liten länge till.