En man i klänning

När jag pratar om mina genusideal, får jag ofta frågan: Tycker du att det är okej om din man har klänning också? För mig känns frågan löjlig, eftersom:
1) Min man väljer faktiskt sina kläder själv, utan att jag avgör vad han skall ha (häromdagen handlade jag en rea-tröja till honom, eftersom jag visste att han ville ha den. Det var första gången någonsin).
2) Han är en sexuellvarelse till skillnad från småpojkar, och varken jag eller han attraheras av att han har klänning.
3) Det jag invänder mot är att sexualisera barn genom att välja olika kläder till det utifrån kön, inte att sexualisera vuxna (även om jag har vissa invändningar mot det också).

Barn är inte sexuella varelser, och bör därför inte kläs som om de vore det. Att jag anser att en tvåårig pojke eller en åttaårig pojke kan ha klänning är alltså inte samma sak som att jag anser att en femtonårig kille eller en trettiofemårig man nödvändigtvis bör ha det (även om jag anser att det är upp till var och en). Fram till barn bör bli bemötta som sexuella varelser anser jag att det är okej, och dessutom eftersträvansvärt, att inte klä dem utifrån deras kön. En fyraårig pojke är lika söt i en rosa klänning med Hello Kitty som en flicka är det, och en flicka är lika fin i en svart keps med Blixten som en pojka är.

Man är inte en dålig förälder för att man klär sin dotter i rosa eller sin son i blå kläder. Man är inte en dålig förälder för att man har okunskap om genus. Om man däremot vet att det kommer att påverka barnet på ett negativt sett anser jag att man är en dålig förälder. Att klä sitt barn utifrån dess kön påverkar våra förväntningar och kan leda till negativa konsekvenser för barnet. Att då fortsätta blunda för sanningen anser jag vara fel.

Genus handlar inte om att låta barnen skämmas över sitt kön, utan om att motverka könsrollerna. Könsrollerna hör alltså inte ihop med det biologiska könet. Varje gång någon lite större blogerska än jag skriver om genus (det vill säga rosa eller blå kläder, enligt bloggvärlden) så kommenterar alltid någon Amanda Schulmans inlägg som jag tidigare kommenterat. Jag är absolut säker på att det inte finns någon förskola där barnen går omkring med obytta blöjor.

Genusmedvetenhet går inte ut på att förändra barnet, utan på att vara medveten om vilka föreställningar vi har om dem på grund utav deras kön, och utifrån det förändra vårt bemötande.

Kommentarer

i min lilla lilla värld

Den där genusdiskussionen tänker jag inte ge mig in i. Jag är en av dem som inte har kunskapen..



Jag ville mest tacka för din kommentar =)

22:10:45 / 2012-01-07 - http://saratilling.se

ENDENISE - Vinn en valfri barntavla ♥

sv: skicka iväg ett mail till mig på [email protected] så ska du få lite information :)

22:36:33 / 2012-01-07 - http://endenise.se

Emmy

sv. Ja visst gör det!



Åh vad rätt du har !!

Mkt bra skrivet!

12:20:21 / 2012-01-08 - http://bemlan.blogg.se/

REBECKA

Moa får ha vilka kläder hon vill och Milo ärver alla Moas kläder så det

är mycket rosa, lila och såna "flickfärger". Jag tycker det är sött att kll han i dessa färger eftersom jag tycker han är så fin i dom. Han passar inte i mörka murriga färger och det tycker jag heller inte Moa gör.



Fast grejen är att jag skulle inte tex ta på Milo en klänning om vi skulle på tex ett bröllop och Moa en liten kavaj.

Jag tycker endå att pojkar/män inte passar i klänning. Jag känner att om vi nu skulle klä Milo i en spetsklänning så borde ju deras pappa föregå med gott exemel och ha samma? För att visa att det är OKEJ? Och jag som mamma borde kunna ta på mig ett par jägarbyxor typ. Det vill jag inte och varför ska jag då klä barnen på ett sätt som vi vuxna aldrig skulle vilja klä oss själva? :)



Sen bryr jag mig inte ett dugg om färger, mönster och sånt.



Jag tycker inte heller det är fel att tala om flicka och pojke. Bara man även behandlar båda lika. En flicka är endå en flicka och en pojke är en pojke. Varför ska man kalla ett barn för HEN? Vad gör det för skillnad egentligen?



Jag tycker att det läggs alldeles för stor vikt vid kläder. Det är ju inte hela grejen. 'Och sorgligt men sant så tänker jag också att "Skulle jag klä milo med strumpbyxor, och klänning och lämna honom till dagis då han var 3 år, så finns risken för att han blir retad av de andra barnen och hanmnar utanför. Det vill jag inte riskera genom att vara emot. Det går inte att förändra världen så mkt tror jag". Så därför så lägger jag inte så stor vikt vid kläder. Kläder använder man för att man inte ska behöva gå naken och färger är bara färger..

09:27:05 / 2012-01-22 - http://www.minmoa.se

Hanna - Mode, smycken och min vardag

Det jag stör mig på är att varför ska barnen stå för att ändra på normerna. Jag tycker vi ska börja med oss vuxna.

06:53:02 / 2012-02-22 - http://hannafialotta.blogg.se/



Name Mail Blog

Trackback