Julstämning
Jag har fört med mig mina föräldrars viktigaste jultraditioner in i min nya familj. Jag har bestämt att julklappar delas ut på kvällen, att julbordet äts till kvällsmat och att lunchen består av annan mat, att vi har strumpor på morgonen (fast vi saknar öppenspis)... Min man har fått igenom att vi dricker glögg vid Kalle Anka-tid (fast vi har ingen tv, så jag slipper Kalle Anka).
Julen har alltid varit viktig i vår familj. Inte julklapparna. Men att hålla traditionerna. Julaftonsmorgon brukade börja med att mamma spelade julsånger på pianot. Vi barn gick upp och fick frukost i vardagsrummet - alltid samma sak: hembakad brödkaka (recept kommer så småningom), lussekatter och pepparkakor. Efter frukost gick vi till öppnaspisen och fick titta i våra strumpor. Varje år var det ungefär samma sak som låg i dem: en clementin, två valnötter, några hasselnötter, och en chokladfigur i staniolpapper. Hade vi tur låg det också en leksak - ett år hade mamma sytt varsin tygdocka, ett annat år fick jag ett litet mjukisdjur som pappa lurade mig att döpa till Svartenbrandt.
Efter frukost klädde vi barn upp oss i finkläder. Kanske gick vi med pappa till affären. Strax före lunch gjorde vi i ordning en fruktkorg, hjälpte mamma med maten och med dukningen. Efter lunch var det kaffe och choklad. Klockan tre var pappa, som den Disney-fantast han är, noga med att Kalle Anka stod på. Klockan fyra var det dags för Danmarks Kalle Anka (som har bättre klipp än det svenska).
Mitt i "Kan du vissla Johanna?" var det dags att tända änglaspelet och fika med minst sjusorters kakor. Efter fikat började den långa väntan på Tomten. Vi kände oss lika gråhåriga som Bosse (?) i "Barnen i Bullerbyn" innan hon (!) äntligen kom med sin käpp och sin lykta i trädgården.
Viktigast för mig är dock trots mina fina barndomsjular, förberedelserna innan jul. Jag skulle därför aldrig köpa färdig pepparkaksdeg, ha plastgran eller låta affärerna slå in mina julklappar (då missar man ju den härliga lackdoften).
Allra viktigast är det att varje dag, från första advent till julafton, tända änglaspelet, fika tillsammans och läsa en julsaga. Det går inte att kompromissa bort.
Vad har ni för jultraditioner i er familj som ni betraktar som mer eller mindre nödvändiga?
Julen har alltid varit viktig i vår familj. Inte julklapparna. Men att hålla traditionerna. Julaftonsmorgon brukade börja med att mamma spelade julsånger på pianot. Vi barn gick upp och fick frukost i vardagsrummet - alltid samma sak: hembakad brödkaka (recept kommer så småningom), lussekatter och pepparkakor. Efter frukost gick vi till öppnaspisen och fick titta i våra strumpor. Varje år var det ungefär samma sak som låg i dem: en clementin, två valnötter, några hasselnötter, och en chokladfigur i staniolpapper. Hade vi tur låg det också en leksak - ett år hade mamma sytt varsin tygdocka, ett annat år fick jag ett litet mjukisdjur som pappa lurade mig att döpa till Svartenbrandt.
Efter frukost klädde vi barn upp oss i finkläder. Kanske gick vi med pappa till affären. Strax före lunch gjorde vi i ordning en fruktkorg, hjälpte mamma med maten och med dukningen. Efter lunch var det kaffe och choklad. Klockan tre var pappa, som den Disney-fantast han är, noga med att Kalle Anka stod på. Klockan fyra var det dags för Danmarks Kalle Anka (som har bättre klipp än det svenska).
Mitt i "Kan du vissla Johanna?" var det dags att tända änglaspelet och fika med minst sjusorters kakor. Efter fikat började den långa väntan på Tomten. Vi kände oss lika gråhåriga som Bosse (?) i "Barnen i Bullerbyn" innan hon (!) äntligen kom med sin käpp och sin lykta i trädgården.
Viktigast för mig är dock trots mina fina barndomsjular, förberedelserna innan jul. Jag skulle därför aldrig köpa färdig pepparkaksdeg, ha plastgran eller låta affärerna slå in mina julklappar (då missar man ju den härliga lackdoften).
Allra viktigast är det att varje dag, från första advent till julafton, tända änglaspelet, fika tillsammans och läsa en julsaga. Det går inte att kompromissa bort.
Vad har ni för jultraditioner i er familj som ni betraktar som mer eller mindre nödvändiga?
Kommentarer
ENDENISE
sv: Nämen, vad tråkigt att han inte hann. Sånt som händer, tyvärr. Det hade ju kunnat hända oss, ifall S var på jobbet. Då hade han inte hunnit han heller.
Tina - Minnas mamma
Vad kul att läsa om din barndomsjul! Så hade vi det inte riktigt utan det var väl ungefär samma sak varje år, men ändå olika. Kalle var alltid på och julmat åts till lunch. Julklapparna öppnades ganska direkt efter Kalle Anka och kvällen bestod mycket av lek med alla nya leksaker.
Vi har inte kommit så långt att vi planerat iordning egna familjetraditioner, men de kommer nog att växa fram. För mig känns det viktigt att julafton är en spännande dag fylld med kärlek, glädje och förväntan!
Trackback
