Topp 4: Snyggaste mat-förpackningar



1 . Saltå kvarn



2. Kung Markatta



3. Änglamarks-påsar i den här stilen



4. Garant - eko

(På listan kvalade endast de märken in som vi brukar handla av).

Man får det som man betalar för





När jag skrev mitt inlägg om ekonomi fick jag många svar om att barn inte är så dyra. När barnen börjar äta höjs kostnaden enormt för dem. Matkostnaden är någonting som jag aldrig skulle välja att hålla nere. Hellre får maten sluka större delen av vår inkomst, än att jag stoppar i barnen rent skräp, som icke-ekologiska vindruvor med i snitt 22 olika bekämpningsmedel. Däremot väljer vi att använda relativt billiga råvaror (det vill säga hellre kravmärkt spagetti eller kravmärkta makaroner, än andra modeller av pasta som kostar mer, vi köper oftast kravmärkta torkade bönor som vi kokar själa, istället för att köpa quorn (som både innehåller tillsatser och är dyrt) köper vi torkad soja).

Matkostnaden har ökat mycket i och med barnen. Den senaste månaden har de små barnen bortsett från mat, blöjor och hygienartiklar (samt den kostnad det blir i hyra och resor jämfört med om vi inte haft barn) dessutom ökat på utgifterna med en bilbarnstol, hostmedicin, avgift för två danskurser, ett besök på badhuset, namnlappar till dagis-kläderna, en BAMSE-tidning när de var sjuka, samt en del kläder i nästkommande storlek på halva reapriset och i en begagnataffär. Ingen av utgifterna tyckte jag var onödig, vi har ändå med råge förbrukat våra budgeterade pengar.

Kostsamma barn

Allt fler unga blogg-mammor skaffar mer än ett barn tätt. Ibland undrar jag om det är så genom tänkt.

En av anledningarna som gör att man nog skall tänka noga är den ekonomiskabiten. Här nedan följer en uträkning vad konsumentverket säger att ett barn kostar.





0-6 månader
6-12 månader
1-2 år
3 år
4-6 år
6-10 år













Livsmedel
-
570
780
940
940
1350
Kläder & skor 390
390
460
460
540
580
Fritid & lek 80
80
180
180
400
610
Hygien
480
480
410
140
110
140
Försäkring 120
120
120
120
120
120
Övrigt
1070
1070
1170
900
1170
1450
Totalt
2140
2710
3120
2740
3280
3950


Utöver de löpande kostnaderna räknar konsumentverket med att en basutrustning för en bebis, om man väljer att köpa nya saker, kostar omkring 15 000.

Det innebär alltså att en genomsnittlig bebis kostar 15 000 (om du inte ärver/köper begagnat) redan innan den är född, och att du sedan får betala en dryg tusenlapp utöver barnbidraget varje månad för att få det som barnet behöver.

Barnet kostar ju dessutom indirekt, i och med att många föräldrar väljer att flytta till en större bostad eller köpa bil. För ett äldre barn kan du dessuom lägga till förskolekostnaden.

Det är inte heller endast utgifterna som ökar, utan också inkomsterna som minskar. För de flesta människor är föräldrapengen lägre än vad en lön skulle ha varit.

Att skaffa barn tidigt i livet är därmed en dyr investering.

Giftig bröstmjölk



Lika inne som det var för några år sedan att dricka latte som nybliven mamma är det idag att träna.

Att träna är naturligtvis nyttigt. Men många kombinerar det med någon form av mer eller mindre extrem diet, samtidigt som de ammar, trots att rekommendationen är att inte gå ner i vikt under amning.

Bröstmjölk innehåller alltid en mängd av de kemikalier som en kvinna har exponerats för och lagrat i sin kropp. Enligt WHO ligger ammande spädbarns dagliga intag av dioxiner och PCB:er för högt, även om de under de senaste årtiondena har minskat. Giftnivåerna sjunker också under amningsperioden (giftmängden är alltså mindre i slutet av amningsperioden än i början). Amning är trots gifterna det nyttigaste för ditt barn.

Det går på flera sätt att minska gifterna i mjölken. Som gravid eller ammande bör du därför inte utsättas för exponering av färg, lim, fläckbortagningsmedel, nagellack, bekämpningsmedel eller bensinångor. Du bör inte kemtvätta dina kläder. Det är till fördel att äta produkter långt ner i näringskedjan (grönsaker och baljväxter innehåller mindre mängd gift än kött och fisk). Maten du äter bör vara kravmärkt (framförallt köttet).

Att äta som vanligt och ändå gå ner i vikt vid amning är naturligt och inte farligt. Att däremot aktivt försöka minska vikten medan du ammar är direkt skadligt för barnet. I många bloggar läser jag saker i stil med: "Jag äter näringsrikt, så det är ingen fara för mitt barn". Faran är dock att när du går ner i vikt frigörs miljögifter som finns lagrade i kroppsfettet. Miljögifterna går då över i bröstmjölken. Att aktivt gå ner i vikt är därmed direkt skadligt för din ammande bebis. Du utsätter ditt barn för en sämre hälsa då du som ammande mamma väljer att banta.

Sjuka åsikter

Förtydligande för folk som har svårt att förstå: Barn har från hösten de fyller tre år rätt till förskoleplats. Fram till dess är det föräldrarnas behov som styr.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan tycka att behoven ser aningen olika ut.

Förälder 1: Har ett barn som endast är 15 månader. Barnet skall skolas in på förskola tre månader innan hon skall bli storasyster. Föräldern skall vara föräldraledig.

Förälder 2: Har två barn som är 3,5 år och 1,5 år. Skall plugga på 150% för att ta sin  universitetsexamen. Vill ha en förskoleplats till det stora barnet så att hen slipper vara med i skolan. Ekonomiskt behöver föräldern studera, eftersom en ingångslön börjar bli aningen kärvt att leva på. Dessutom är barnet så stor att hen dagligen frågar när hen skall få börja dagis.

Tydligen är det helt sjukt att anse att dessa två föräldrar har olika behov av en dagisplats.

Själv anser jag att det är sjukare att vilja lämna bort sitt lilla barn när man inte måste.






Det där med 15timmarsbarn

Vi bor i en stad där dagisköerna är gigantiska.

Efter jul kommer jag att plugga på 100%, och från mitten av terminen på 200%. Med två stycken barn hemma.

Samtidigt finns det barn i kommunen som går 15 timmar trots att deras föräldrar är föräldralediga med småsyskon. Jag får inte ekvationen att gå ihop! Hur kan man prioritera barn som inte behöver vara på dagis framför barn som behöver en plats?

Jag ser en lösning på det:
- Låt barn till föräldralediga gå 15 timmar i mån av plats (det vill säga när samtliga barn som faktiskt behöver ha plats har fått en plats)
- Låt 15timmarsbarnen först och främst vara stora barn. Barn under 3 år har inget behov av en dagisplats. Att säga någonting annat tror jag faktiskt bara handlar om att lätta sitt samvete som förälder när man lämnar bort barnet. Däremot kanske mammorna känner ett behov av att vara själva med bebisen, att sitta och fika med andra mammor hela dagarna utan att det äldre syskonet stör planeringen, vad vet jag. Allra värst tycker jag att det är när man skolar in ett barn som precis har fått eller snart skall få ett syskon. Hur tänker man som förälder då?

Fast bäst vore ju så klart om alla fick en plats. För vill föräldrarna ha barnet på dagis, är det kanske bäst för barnet om det får vara där. Själv njöt jag av att ha båda hemma när Stora trollet fick ett småsyskon.




Om alla 15timmarsbarn försvann från dagis skulle dagisbehovet täckas i den här kommunen. En intressant tanke.


Uppdatering: Det är endast barn över tre år som har laglig rätt till förskola, fram till dess är det föräldrarnas behov som avgör.

Förbjudet

Saker som jag skulle vilja förbjuda, som ni säkert tycker är helt vansinnigt av mig:

- Sjukvårdspersonal att tala om könet på ett ofött barn (om det inte finns medicinska skäl).

- Flick- och pojkavdelningar i affärerna.

- Att affärer ger plastpåsar när vi handlar.

- Icke-ekologisk mat i affärerna.

- Köttindustin. Att skjuta sin egen älg tycker jag är mer humant än att köpa i affären. Därmed skulle jag helst vilja förbjuda allt kött i affär.



För övrigt dömer jag inte er om ni äter kött, icke-ekologiskt, har en rosa prinsessa eller tog reda på att ni skulle få en pojke och direkt åkte och handla en blåvagn. Det här handlar om samhälletsansvar, att strypa våra valmöjligheter, när vi själva inte kan se de bästa valen.


Jag blir äcklad

Jag brukar inte gilla det Alex Schulman skriver (förutom hans böcker). Men i det här inlägget håller jag faktiskt med honom. Framförallt slutet: "Jag blir äcklad när jag läser det. Det är så osympatiskt och empatilöst att jag blir alldeles nedstämd. Vilken osedvanligt ledsam person hon är, denna Blondinbella. Hon måste vara skadad eller traumatiserad av något som förstört hennes möjligheter att känna medkänsla."

Jag undrar faktiskt också vad som har hänt Blondinbella i hennes tidigare liv? Eller blir man så blåst när man växer upp med god ekonomiskstandard?

Föräldraförsäkring - svar på tal

Angående mitt inlägg om föräldraförsäkringen:

- Jag bygger inte min uppfattning på min egen situation. En delad föräldraförsäkring är kännbart för oss också. Min man arbetar, jag är student utan csn. Min föräldrapeng + mannens lön är alltså högre än. 0 kronor + 80% av mannens lön. Barnens bästa är viktigare än vår ekonomi.

- Jag är för amning. Jag skulle aldrig mata mina barn med någonting annat än bröstmjölk (eller ersättning om jag verkligen var tvungen) för sex månaders ålder. Jag ammar fortfarande min 1,5-åring. Flera gånger om dagen dessutom.

- Jämställdhet handlar om generella strukturer, inte om specifika fall.


Jag står fortfarande för att jag inte tycker att man är så mycket att ha som förälder om man inte ens vill vara hemma med sitt barn. Jag skulle aldrig välja att skaffa barn med någon som inte vill vara föräldraledig.

Att tycka är att kränka

Är det bara jag, eller verkar alla bli mer kränkta för kommentarer de får i sina bloggar än om de hade fått kommentaren på riktigt. I bloggar verkar det som man endast får säga: "Vilken fin dotter du har", "Vad gott det ser ut!" eller "Var har du köpt den söta klänningen?". Allt annat betraktas som förtal, kränkande, elakt och något man vågar syssla med bakom datorskärmen.

När jag skriver argumenterande inlägg vill jag att ni argumenterar med mig, eller mot mig. Det spelar ingen roll så länge ni har en åsikt. Det är inte kränkande. Att ha annan åsikt än någon är inte att vara feg bakom sin anonymitet. Det är inte personer som ifrågasätts utan tankar, åsikter, normer och ideal.

Jag står för mina egna åsikter på min egen blogg, men också på andras. Det måste vi få göra. Det är viktigt med egna åsikter. Det är därför som vi har åsiktsfrihet i Sverige. Det är någonting som vi alla måste kämpa för att vi skall fortsätta få ha, även när vi diskuterar över Nätet.


Överflöd



Stora trollet älskar leksakskataloger. Hen sitter och tittar länge länge och ropar att hen önskar sig än det ena och än det andra.

Jag har en kluven känsla inför önskningarna. Jag gillar att handla. Jag gillar att ge saker till barnen. Jag vill se barnen glada. Samtidigt är vi noga med att barnen bara skall få saker (undantag kläder och pedagogiska saker), och jag mår alltid dåligt när jag tänker på hur det går ut över miljön och andra människor när vi shoppar.

För många handlar julen om att handla, handla, handla. För mig handlar julen främst om alla förberedelser, om alla dofter och smaker, om att vara tillsammans bara vi i familjen. Våra barn är de enda barnbarnen på min mans sida , därför överöses de med presenter. Det gillar inte jag och mannen. Varje gång vi träffar hans föräldrar skall vill vi inte att barnen får presenter. Julen skall inte handla om ett hav av nya leksaker. Så vill vi inte ha det. Det här har blivit ett känsligt ämne; alla håller inte med oss. Tyvärr.

 

Vi förväntas vara tacksamma när vi får saker till våra barn som vi inte vill ha. Det handlar inte om att vi är kräsna, utan om att vi inte vill tära på miljön. Vi vill inte heller att våra barn skall leva i ett hav av överflöd, vi tror inte att det är nyttigt. Helst skulle jag inte vilja konsumera fler barnsaker alls, men det finns ju så mycket fin, gulligt och kreativt som jag blir så sugen på. Det är nog dagens i-landsproblem för mig.

Den orättvisa föräldrapengen

Som studerande mamma har jag lägsta föräldrapeng.

Jag har sedan jag fyllde arton fram till jag fick barn jobbat varenda ledig tid. Min längsta (obetalda) semester var 2 veckor då jag och sambon åkte på (vår enda) utlandssemester. Jag pluggar heltid (och ibland dubbel heltid), jag jobbar extra enstaka dagar. Trots det är min föräldrapeng så låg den kan vara. När jag tar ut fem dagar i veckan ligger den på knappt 2700 kronor (jag kan inte ta fler dagar, eftersom jag också pluggar).

Samma föräldrapeng får tonåringar som får barn. Dessa mammor (och pappor) skall bli försöjda av sina föräldrar. På 3600 kronor (föräldrapeng sju dagar i veckan) + ett barnbidrag täcker gott och väl utgifterna för ett spädbarn. 4650 kronor täcker dock inte utgifterna för en vuxen plus ett barn.

Jag förstår inte hur Staten har tänkt. Det gynnar samhället att vi får barn tidigt (dock inte som tonåringar). Hur kommer det då sig att vi missgynnas ekonomiskt? Varför är en del berättigade så mycket högre föräldrapeng? Är deras barn jobbigare?

Som exempel:

På dagis fanns Emma. Hon jobbade och fick sedan ett barn. Efter att ha varit barnledig med storasyster pluggade hon samma utbildning som jag. Innan hon fick lillasyster valde hon att vara hemma en månad. Jag valde att läsa på dubbel helfart (trots en riskgraviditet, som läkaren ville sjukskriva mig på heltid för) - av ekonomiska skäl. Emma får full föräldrapeng, eftersom hennes SGI varit skyddad när hon pluggat.

På dagis fanns också Emelie. Hon förlorade sitt jobb när hon väntade första barnet. Efter att barnledigheten var slut var hon arbetslös ett halvår, jobbade några månader, och var sedan arbetslös ett år. Emelies SGI är skyddad eftersom hon gick på A-kassa. Medan hon har varit hemma och sett på TV-serier och slappat (enligt hennes egen facebook-status) har jag bott ensam med två barn, pluggat på dubbelhelfart och vikarierat på min praktikplats. Hennes föräldrapeng är långt mycket högre än min.

Jag tycker inte att det är rättvist! Jag vill se en lägsta föräldrapeng för myndiga personer, och en för omyndiga/de som inte gått ut gymnasiet. De som endast skall försörja barnet behöver inte lika hög inkomst (och inte heller pengar för förlorad inkomst).

Du som har 80% av din vanliga lön. Var glad att få gå hemma med 80% av din vanliga inkomst. Det skulle jag göra med glädje.

Tycker du att det är rättvist att studenter får lägsta föräldrapeng?


Håkan Juholts egna ord

Jag har sedan 1994 lämnat alla uppgifter skriftligen till Riksdagen som ersätter för dubbelt boende. Mitt hem är i Oskarshamn. Jag har varit säker på att jag gjort rätt. Ingen har sagt att jag gjort fel. För en mån sedan fick jag besked att jag gjort fel. Sedan dess har jag gjort allt jag kan för att göra rätt, men förgäves. Igår sa Riksdagen att de inte hade något krav på mig. Väldigt förvirrande, trots det betalade jag det kvällstidningarna tyckte jag borde göra. Jag har aldrig försökt lura någon. Är inte felfri alls, men just i den här frågan har jag hela tiden försökt göra rätt.

Juholt. Igen.


Hela hetsningen kring Håkan Juholt känns befängd, så här ser Riksdagens sida om övernattningsbostäder ut idag.

 

 

Fram till den 10 oktober (!) skall den ha sätt ut så här:

 

Vad jag förstår bör Juholt då med andra ord inte vara anklagad för någonting. Just vad man kan förvänta sig av en kvällstidning.


Att välja ett osunt liv

Den populäraste dieten de senaste åren verkar vara LCHF. Jag har svårt att förstå att någon vill utsätta sin kropp för den risken. För mig signalerar det ett sjukt beteende - att vara så noga med vikten att man inte vill bry sig om vad som är nyttigt för kroppen.

Flera forskningsrapporter har de senaste åren visat hur LCHF påverkar hjärtat negativt. Samtidigt är hjärt- och kärlsjukdomar västvärldens största folksjukdom. LCHF-kosten ökar dessutom risken för diabetestyp2, en annan sjukdom som har fått ett kraftigt uppsving under 1900- och 2000-talet. Forskning tyder även på att dieten skulle påverka koncentrationsförmågan och humöret negativt.

Det är väl inte heller någon som har missat att LCHF kost tär på miljön?



En del tycker att jag inte har rätt att uttala mig om mat, eftersom jag är smal. Jag har alltid irriterat mig på människor som säger: ”Du kan ju äta vad som helst utan att gå upp i vikt”. Ursäkta, men hur vet de det? Jag äter ju inte vad som helst, så det är ju inte så märkligt att jag är smal. Jag äter vegetarisk mat, och försöker hålla nere mängden onyttiga saker jag äter (även om det varierar hur bra det går). Jag tränar inte, men gillar att vara ute och gå. Förhållandevis lever jag nog ett ganska nyttigt liv (även om jag äter en del onyttigheter om kvällarna. Och gärna ett lass smörgåsar om dagen).


För mig är vikten ointressant, men jag vill må bra. Jag tror inte att personer som äter ensidigt (bland annat ensidiga dieter, som LCHF) kan må bra. Jag tror att kroppen behöver en välbalanserad kost. För mig ät det orimligt att det skulle vara nyttigt att äta mycket fett och protein, men nästan inga kolhydrater. Utan att ha läst några forskningsrapporter (bara enklare tidningsartiklar) tror jag att dieter likt LCHF är farligt för människan.

 

Min far fick hjärtinfarkt strax efter sextioårsdagen (trots att han levt ett nyttigt liv), och är idag (sex år och en bypasoperation senare) ganska klen. Min farfar dog av hjärtinfarkt då han var sextio år. Jag vill inte bara ha 35 år kvar att leva. Därför tänker jag fortsätta att äta det som jag tror är nyttigt, det vill säga en blandad kost, en ekologisk kost, en vegetarisk kost, och en kost utan kemisktframställda e-ämnen

Att mata bebisar med Alvedon



Nu när det är höst och förkylningarna har börjat har jag sett mängder av föräldrar på bloggar, som matar sina små med Alvedon. Jag har hittills aldrig gett Alvedon för feber, vaccinationer eller tänder. Vad jag har förstått är rekommendationerna att man i möjlig mån bör undvika Alvedon.

Hur gör du?




Missförstånd

Om någon missförstod det så anser jag alltså att Amanda Schulmans genussyn är förlegad.

Att ha två barn

Jag gillar att läsa bloggar av unga föräldrar. Det fascinerar mig. Jag tror att ytterst få tonåringar är mogna nog att bli föräldrar. Våra hjärnor är inte färdigutvecklade förrän vi är vuxna. Tonåringar är egocentriska - det tillhör deras natur. Tonåringar tenderar att tro att de själva är alltings medelpunkt. Utvecklingsmärrigs räknas man därför inte som vuxen förrän vid cirka 22årsålder.

I bloggar skrivna av unga mammor, jämfört med äldre mammor tycker jag mig se ett större behov av att lämna bort barnen. Äldre mammor låter sällan barnen sova borta, medan yngre mammor gör det. Yngre mammor uttrycker ett behov av egentid. Det är helt naturligt för deras ålder.

vad som förvånar mig mest är att det bland dessa unga bloggmammor verkar finnas en trend att skaffa två barn väldigt snabbt. Att skaffa barn tätt innebär i de allra flesta fall:
- väldigt lite sömn
- extremt mycket svårare att hitta barnvakt, framförallt nattetid
- en helt annan ekonomi. Ett barn i 1-2årsåldern är billigt. När vi hade ett litet barn täckte barnbidraget större delen av utgifterna. Redan vår treåring är dyrare i drift. Hen äter nästan som en vuxen, kläder nöts på ett helt annat sätt, och det är betydligt dyrare med barnkläder än bebiskläder (dels är kläder från storlek 92 dyrare än kläder i mindre storlekar. Och dels krävs andra sorters kläder för att hålla barnen torra och varma. Vinteroverall kostar närmare en tusenlapp, vinterskor likaså, regnkläder flera hundra osv. osv.).
- Barn som börjar på dagis kräver dagisavgift.
- Två barn kräver ofta större lägenhet. Kanske bil?
- Men framförallt kommer det innebär att det är svårt att läsa vidare på Universitetet och/eller Gymnasiet. Från Universitetet kan du inte vabba. Två barn innebär ofta minst dubbelt så mycket vabbande som ett barn (ofta blir det andra barnet sjukt när det första blir friskt). Räkna med att  utbildningen kommer att ta längre tid två barn hemma, än om du har ett. Efter att själv ha provat råder jag er att utbilda er (om ni har tänkt göra det någon gång vill säga) innan ni skaffar mer än ett barn.

Även om yngre mammor klarar av ett barn är jag inte säker på att de är lämpade att göra de uppoffringar som två barn kräver. Min rekommendation är istället att njuta av de barn ni har, och vänta med fler barn till ni är vuxna.